Idag lade namnlagskommittén fram förslag till ny namnlag, se SOU 2013:35 här.

Hittills har det funnits ett hinder att som nytt efternamn anta en allmänt känt utdöd släkts namn. Detta kriterium har lett till en inte helt lättbegriplig praxis om i vilka uppslagsböcker ett efternamn skall stå för att vara allmänt känt.

På s. 378-379 säger kommittén att skyddet bör vara mer omfattande och skydda det gemensamma kulturarv som finns i vissa släktnamn, oavsett om de är allmänt kända eller inte.

Det framstår ”från allmän synpunkt och av hänsyn till nationens gemensamma historiska, kulturella och forskningsmässiga intresse som betänkligt att namn på personer som bott och verkat i riket och här spelat en framträdande roll, utan vidare kan övertas med ensamrätt av personer som inte har den ringaste egen anknytning till namnet. Särskilt stötande är denna mycket tillåtande praxis när det gäller namn som har burits av personer som intill relativt nyligen varit väl kända och som är omtalade i relativt moderna uppslagsböcker och biografiska verk – eller på Internetbaserade uppslagsverk – men som av någon anledning inte fått ett eget uppslag i Nationalencyklopedien.”

Problemet är dessutom inte svårlöst:

”Den lagändring som behövs för att åstadkomma en sådan uppstramad och mindre schablonmässig praxis behöver inte bli särskilt omfattande. Det är tillräckligt att kriteriet ”allmänt känt” ersätts med ”historiskt känt”. Villkoret för att ett namn ska befinnas vara historiskt känt måste inte alltid vara att det har tillhört en för länge sedan utdöd släkt. Även namn som intill relativt nyligen har burits av personer som tillhört en numera utdöd släkt kan givetvis i bokstavlig mening anses vara historiskt kända och därmed skyddade från att övertas av obefryndade bärare.”