Enligt 13 kap. giftermålsbalken i 1734 års lag krävdes för äktenskapsskillnad att ena maken ”gjort hor” eller att ena maken förlupit den andra och rest utomlands i syfte att inte längre bo med den andra maken. Den sistnämnda bestämmelsen kunde tolkas som att det räckte med en kortare utlandsresa, en s.k. Köpenhamnsresa.

År 1915 ersattes bestämmelserna i 1734 års lag av en ny lag om äktenskaps ingående och upplösning. Makar som på grund av ”djup och varaktig söndring” inte kunde fortsätta sammanlevnaden fick då möjlighet att skilja sig. Rätt till skilsmässa fanns också om den andra maken åsidosatte sina plikter mot makan och barnen.

Mer om detta kan man höra i radioprogrammet Släktband, där Elsa Trolle Önnerfors står för de rättshistoriska inslagen. Länk finns här.

Elsa Trolle Önnerfors